"Jag kan själv! Jag är ju en 4-åring!" - Så låter det till största delen hemma hos oss nu. Ida har kommit någon form av fas, där allt är viktigt. Humöret svänger, ena sekunden är hon en liten tjej som vill krypa upp i famnen, och i andra sekunden så är hon som ett åskmoln. Men det är väl så det skall vara när man börjar bli stor tjej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar. Det uppskattas <3